Bonjour Tristesse

Titel: Bonjour Tristesse

Författare: Francoise Sagan

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgiven: 2012

Sidor: 143

Passar: unga vuxna och frankofiler

”Jag sträckte ut mig i sanden – tog upp en handfull som jag lät rinna mellan fingrarna i en mjuk, gul ström, jag tänkte att den försvann som tiden…”

17-åriga Cécile semestrar på rivieran tillsammans med sin pappa och hans senaste älskarinna. Det är varmt, det är sandigt, havet glittrar. Cécile är uttråkad. Plötsligt dyker en ny kvinna upp i pappans liv och hotar Cécile med sin närvaro. Rivalitet och drama följer.

Francoise Sagans debut från 50-talet räknas som något av en klassiker idag. En enkel Googlesökning visar att boken av många på den tiden uppfattades som chockerande. Anledningen var, som så ofta är fallet, att Sagan skriver om sex. Med dagens mått mätt är den inte lika chockerande, åtminstone uppfattar jag inte den så. Däremot är språket väldigt vackert, ibland snudd på att vara för mycket, men utan att gå över gränsen. Citatet ovan är typiskt.

Det här är en kort, speciell bok. Dekadent, mer fransk än en uttråkad och glamorös livs levande baguett med en basker på huvudet som röker, dricker rödvin och läser existentiell litteratur tillsammans med en av 100 älskar – på rivieran! Det är min överväldigande känsla efter att ha läst klart Bonjour tristesse. Jag tror jag försöker få fram att den är intressant. Du får själv läsa den och se om du håller med.

Advertisements

Han är tillbaka

Titel: Han är tillbaka

Författare: Timur Vermes

Förlag: Leopard Förlag

Utgiven: 2013

Sidor: 351

Passar: De flesta

han-ar-tillbaka

Året är 2011. Hitler slår upp ögonen, liggande på marken i Berlin. Det sista han minns är bunkern.

Så inleds “Han är tillbaka” och vi får sedan följa med bokens Hitler medan han vandrar genom den multikulturella samtiden. Folk känner förstås igen honom, men antar att han är en ovanligt hängiven komiker eller en skådespelare. Till slut blir han inbjuden att delta i en komedishow. Hatiska tal tolkas som ironi. Hitler blir känd som Youtube Hitler. Han vinner ett journalistpris efter att ha skällt ut nynazister framför kamerorna på grund av deras brist på övertygelse och disciplin. Och så fortsätter det.

En sak måste jag poängtera här: Timur Vermes gör ett så nästintill perfekt jobb med tonen och jargongen att det här faktiskt fungerar. Det är en väldigt rolig bok på grund av det.

Alla som har läst lite historia vet hur viktig propagandan var för nazisterna på 30-talet. Att Hitler till slut skaffar sig en plattform i dagens medielandskap känns därmed inte helt orealistiskt. Det känns inte heller otroligt att han snabbt skulle få grepp om samtidens missnöje (snappar snabbt upp begrepp som politikerförakt) och utnyttja det – faktum är att många av dagens politiker på extremhögern gör just detta.

Vermes låter Hitler skälla ut människor för deras historielöshet. Det är ett snyggt grepp. “Han är tillbaka” är inte bara en absurd och rolig bok; den har ett innehåll som tål att reflekteras över.

2017, och en tanke

Första inlägget för 2017. Hoppas ni alla har haft en trevlig julledighet. Jag har läst på, så var beredda på fler inlägg!

Jag har även gått igenom några listor över de bästa böckerna som publicerades 2016 enligt diverse kritiker. Jag tror inte att jag har läst en enda av dessa böcker, och då läser jag ändå en hel del. Dessa ska alltså vara de allra bästa av de bästa… och listorna misslyckades ändå med att få böckerna att verka intressanta, trots att många av dem säkert är det. Jag tror att det ligger ett problem i hur man skriver om litteratur. En “bra” recension borde väcka intresse och förmedla en upplevelse, någon slags känsla. Det korta listformatet verkar inte vara särskilt lämpligt för det åtagandet, så jag skippar min egen 2016-lista.

Lämnar er med mina favoritkritiker (Statler och Waldorf från Mupparna) och fortsätter som vanligt.

statlerwaldorf
Statler: You know, there’s nothing like grand opera.
Waldorf: Yep, and that was nothing like it.