Ett litet liv

Citat ur Hanya Yanagiharas roman Ett litet liv som jag läser just nu. 

Advertisements

Sjömannen som föll i onåd hos havet

Titel: Sjömannen som föll i onåd hos havet

Författare: Yukio Mishima

Förlag: Lind & co.

Utgiven: 2011

Sidor: 142

                                                             sjomannensomfollionadhoshavet

Det finns väl få författare som är så uppenbart motsägelsefulla som Yukio Mishima, delvis militant och extrem, delvis…tja, liberal, kanske till och med mjuk och känslig? Han förespråkade samurajkoden bushido och var ytterst konservativ. Samtidigt talade han flytande engelska, var en mycket tillåtande far till sin barn, både klädde sig och inredde sitt hem i typisk västerländsk stil, och nominerades tre gånger till nobelpriset i litteratur – vilket han dessutom ville vinna. Han var även gay. Efter en misslyckad statskupp begick han självmord genom seppuku år 1970.

Den enda anledningen att jag tar upp detta är att Mishimas bakgrund faktiskt är viktig för den som vill förstå böckerna han skrev.

I sjömannen som föll i onåd hos havet förälskar sig sjömannen Ryuji i änkan Fusako. Fusakos trettonåriga son Noboru bevittnar deras förälskelse utan deras vetskap. Noboru ser till en början sjömannen som ett slags upphöjt ideal för manlighet och lycka, men när Ryuji bestämmer sig för ett stillsamt liv iland tillsammans med Fusako ändrar snabbt pojkens tankar riktning. Tillsammans med sitt gäng av jämnåriga kamrater har Noboru nämligen förkastat allt vad mänsklig svaghet heter, och att överge havet för ett vanligt liv utgör utan tvekan just detta för kompisgänget. De bestämmer sig att ställa Ryuji inför rätta för sveket mot havet. Boken genomsyras  av teman som tonårsilska, sensualitet, kärlek och iskall brutalitet.

Sjömannen som föll i onåd hos havet är inte den första av Mishimas böcker som jag läst, för några år sedan (red: 9 år sedan redan?!?) läste jag även Vårsnö. Sjömannen…  är dock betydligt lättare att ta sig igenom då den omfattar mindre sidantal. Språket är typiskt för författaren – vackert och precist. Jag älskar verkligen formuleringarna, varje ord är så väl avvägt; översättarna förtjänar antagligen en stor, fet guldstjärna för sitt jobb.

Den grymhet och nihilism som “kompisgänget” ger uttryck för är tillsynes extrem och meningslös. Vi kanske relaterar det till grupptryck och mobbning, men inte ens det känns tillräckligt för att beskriva vad som händer i Sjömannnen som föll i onåd hos havet.
Mishimas bakgrund bör antagligen tas i beaktning (speciellt idéerna kring manlighet, det traditionellt japanska versus det moderna, en ärofylld död etc.) för att förstå vissa teman här, men det låter jag läsaren själv avgöra.

Det här är ingen feel-good bok… men en som ändå bör läsas.